Anders Hallgren tar upp begreppet ledarskap och visar att det är missförstått och redovisar flera moderna etologers kritik av begreppet. Till exempel har man inte bland vilt levande flockdjur kunnat finna en rangordning baserad på att vissa djur dominerar andra med maktmedel.

Han föreslår att vi byter ut ledarskap mot lärarskap och i stället för att försöka vara “ledare”, ska vi granska oss själva som “lärare” och tränare. Visar vilka fel de flesta av oss gör i träning och många får anledning att känna igen sig själva – fast med ett skratt.

Sen har vi det där med vanliga vardagssituationer, där vi mer är kompisar med våra hundar. Men som sådana kan vi också lätt skapa problembeteenden, fast vi egentligen försöker att hindra dem. Ibland bara genom att ge uppmärksamhet åt beteenden vi vill få bort.

(lånat från http://www.andershallgren.se)

Jag hade inte läst texten ovan när jag anlände till Värnamo för att lyssna på honom. Ärligt talat trodde jag det skulle handla om valpar.

Upplevelse/Reflektioner’

Nedan skriver jag det jag vill dela med mig av från föreläsningen.
Resten får ni höra där eller fråga snällt om.

Han pratade nästan enbart i anekdoter eller historier så det var lite detektivarbete att sålla faktan, men han bjöd verkligen på sig själv och alla verkade tycka bra om hans historier.

Han pratade om inkallning och sa att det finns två sorters hundägare, de som släpper sin hund och nästan får putta iväg den… och de som skäller ut sin hund innan de släpper den typ: “nu sköter du dig…!”

Har man en livlig hund (i stil med den jag har) måste man vänta ut energirycken innan man kan börja träna. Det är alltså inte rättvist att försöka träna när hunden är så uppe i varv ochbara vill rusa runt.

60 tal – Problemhundar är knäppa
70 tal – Problemhundar har mentala problem (mentalt instabila)
90 tal – Problemhundar skapas av bristande ledarskap
Nu snart hoppas vi på: “Problemhundar är inte ett problem utan är hundar som har problem. Hitta dem så får du en trevlig hund tillbaks.”

Smärta är hundarnas vanligaste problem.

Anders menar att bristande ledarskap är en löjlig teori för så fort man kommer hem visar de flesta hundar hur mycket de ser upp till en. Har man däremot en hund som möter en sakta sakta med rest ragg och morrandes från magen, då kan det möjligen ha med ledarskap att göra.

Alltså, blir man hälsad på ordentligt när man kommer hem kan man förkasta alla teorier om bristande ledarskap. Däremot kan folk som är lite försiktiga och tysta ha bristande TYDLIGHET och kanske inte vara nog KONSEKVENTA och på grund av det ha en lite stökigare hund. Därmed inte sakt att ledarskapet brister eller att man måste vända upp och ner på hunden. Det räcker ofta med att bli TYDLIG.

En annan sak som Anders nämnde är att vi som hundägare ofta är rädda att ta hjälp av omgivningen för vår hundträning. Hur ofta ber vi grannen agera joggare, om vi har problem med att hunden jagar dem? Hur ofta lånar vi kusinbarnen för att öva barnrädda hundar på (om de är hundtoleranta vill säga)?

En hund kan inte något automatiskt, den måste tränas. Det gäller tävlingslydnad så väl som vardagsvett. Anders poängterade att hunden lär sig oftast inte någonting av en tillsägelse, men döremot försätter den kanske (förhoppningsvis) hunden i en situation där den lyssnar och är redo att lära sig.

En sak till som han sa som jag måste dela med mig av:

UNDVIK HALSBAND- ANVÄND SELE!

75% av hundar i en undersökning av hundar som hölls i halsband hade nacke/rygg problem.
(skall försöka hitta denna undersökning eller referens till den…. kan ta ett tag)