Denna boken rekommenderar jag inte till någon. Sådana som redan håller på med positiva metoder kommer att bli oerhört frustrerade, och de som inte gör det kommer få ännu sämre självförtroende. En mening som jag reagerade på extra mycket var: “Många har som sagt svårt att tänka sig tvång för att få hunden att apportera. […]
Denna boken rekommenderar jag inte till någon.
Sådana som redan håller på med positiva metoder kommer att bli oerhört frustrerade,
och de som inte gör det kommer få ännu sämre självförtroende.
En mening som jag reagerade på extra mycket var: “Många har som sagt svårt att tänka sig tvång för att få hunden att apportera. Ser man på andra moment som hunden skall kunna, är det tvång i nästan alla. Tag t ex sättande – hunden sätter sig inte. Vad gör du? Jo, du korrigerar hunden så den utför momentet och tvingar den att sitta tills den får ett annat kommando.”
Jag tror inte någon som läser detta känner igen sig i den beskrivningen.
Sätter inte hunden sig har man gått för fort fram i inlärningen, och backar ett par steg. Inte tvingar man hunden att sitta genom korrigering?
I början av boken så står det om hur de nya metoderna med mutor och köttbullar skapar hundar som är ur kontroll…..
Jag tror att det är två jägare/tränare som är rädda att deras metoder inte är så bra som de först trott.
I kapitlet om apportering (som var det jag ville lära mig mer om) står det att det finns 3 sorters av inlärning av apportering, lekapportering, tvångsapportering och spontanapportering. Jag såg fram emot att läsa om lek- och spontanapportering men den enda de går igenom är tvångsapportering. “sätt in fingrarna i munnen på hunden och tvinga in apporten”. För vissa hundar kan det säkert fungera…..
Träna tills hunden självmant öppnar munnen vid apportkommando. okej. så det var “gapa” vi lärde in.
En annan sak som förekommer är ‘ge försiktig beröm och var beredd att korrigera vid minsta misstag’ … hmm!
Efter apportträningens “hålla kvar” fick man faktiskt lov att ge “massor av beröm”.
Sista meningen i hela boken “gör all träning lustfylld och med entusiasm och glädje“.
Allt han sa i boken var inte knasigt… men väldigt mycket.
Man fick tex INTE ha halsband av icke-stryp modell för “då kan man inte korrigera i kopplet” … Mhm?
Senast uppdaterad ( 2009-10-04 15:23 )
