Det är ett utomordentligt bra koncept att skriva en bok om etologi som vänder sig till vanliga hundägare. Texten känns stundtals väldigt hackig och på sina ställen irrelevant. Begreppsapparaten är stor och välförklarad. En ordbok i slutet hade nog varit bra dock. Vissa exempel han tar fram känns inte så korrekta som de skulle kunna […]
Det är ett utomordentligt bra koncept att skriva en bok om etologi som vänder sig till vanliga hundägare.
Texten känns stundtals väldigt hackig och på sina ställen irrelevant.
Begreppsapparaten är stor och välförklarad. En ordbok i slutet hade nog varit bra dock.
Vissa exempel han tar fram känns inte så korrekta som de skulle kunna ha varit om de varit mer genomarbetade kanske.
Barbro Börjessons böcker blir refererade till i slutet.
Hunden som juckar mot kudden är inte nödvändigtvis översexuell och sugen på grannens tik, den kanske helt enkelt har upptäckt en rolig lek?
Sedan är där avsnitt som är riktigt bra, tex avsnittet om ömkan på sid 37. Även sid 39 för fram en riktigt bra poäng.
Därefter pratar han om rangordning, men han tar inte upp rollspelet inom vargflocken.
I kapitlet om valputveckling pratar han om underordning.. Valparna skall underordna sig tiken. Jag skulle vilja säga lyssna på. Valparna skall lyssna på tiken… Underordna låter så militant.
Kapitlet om inlärning tycker jag var riktigt bra för att vara så komprimerat som det ändå är i boken.
Avsikten med boken var att ge en teoretisk ram kring hundens beteende och förklara olika termer inom detta. Det tyckte jag att den klarade av bra.
Han tar upp allt som är viktigt, så jag tycker att boken är en bra sammanfattning på Etologin, men bör läsas med kritiskt tänkande.
(2009-09-22)
