Detta är mina anteckningar, ofta rakt av, ibland lite förklarat. Djuret har ett val. Att säga nej betyder inte ingen godis, utan den kommer alltid få utdelning för att välja att inte göra uppgiften. Lär in ett enkelt beteende som ger utdelning som djuret kan få göra om den inte vill göra det som är […]
Detta är mina anteckningar, ofta rakt av, ibland lite förklarat.
Djuret har ett val. Att säga nej betyder inte ingen godis, utan den kommer alltid få utdelning för att välja att inte göra uppgiften.
Lär in ett enkelt beteende som ger utdelning som djuret kan få göra om den inte vill göra det som är tänkt.
Ofta säger vi att djuret har ett val: “Hade den inte velat hade den ju gått härifrån” (jmf med att gå till jobbet utan lön, hade du gjort det?). Ofta är valen “tvingande”.
Val är en primär förstärkare. Att få välja.
Att träna R+ innebär inte automatiskt att djuret gör det av fritt val. › Det är dock helt klart bättre än tvång.
Att djuret får säga nej är *inte* samma sak som:
Respektera när djuret inte vill. Annars blir det tvång. Insistera inte, tjata inte.
Exempelvis: Hunden som är sprall och inte lägger sig ner på första signalen i den miljön, kanske behöver spralla av sig lite innan det är OK att be den lägga sig ner igen.
“Varför skulle djuret välja göra något om det fanns en möjlighet att säga nej?”
– Jo, träning är roligt!
Är träningen tråkig så är det klart att djuret väljer att göra något annat.
Djuret ska alltid ha ett enkelt sätt att få belöning.
I början kan man få en uppsjö av “nej” men i och med att det är ett tråkigt beteende varar ett tråkigt varar det inte så länge.
Ken har bara testat detta 4 ggr. När förhållandet mellan tränare och djur blivit “skadat”.
Man kan använda något annat än en target för “nej”. Det ska vara något som är enkelt och skoj för hunden att göra.
Man kan till exempel ha en target på sig, hängande från bältet.
Ken tror dock inte detta generellt behövs utan att vi kan läsa våra djur väl nog för att se att de inte vill innan detta blir ett problem som behöver lösas.
