Hund != Människa* * != betyder ej lika med. När man talar om beteendeförändring och klickerträning är det många som ställer sig fundersamma av anledningen att de inte vill att man tränar deras barn (eller att de själva inte vill träna sina barn) som djur. Även sådana som tränar sina djur på bästa sätt och […]
* != betyder ej lika med.
När man talar om beteendeförändring och klickerträning är det många som ställer sig fundersamma av anledningen att de inte vill att man tränar deras barn (eller att de själva inte vill träna sina barn) som djur.
Även sådana som tränar sina djur på bästa sätt och får fantastiska resultat i vardag och på tävling.
Så, det är alltså inte alltid samma individer som hävdar att hunden/hästen/kaninen inte är en människa.
*== betyder är lika med
Jag är fullkomligt medveten om att en hund inte är en människa, och att den inte är en katt eller häst heller.
Det jag vill säga är dock att inlärningsteorierna (tillämpad beteendeanalys) är gränsöverskridande. Vad gäller ålder, art och individ.
Men varför? Kan det vara så enkelt som att:
Alla vet att människor är däggdjur. Men ingen vill kännas vid att faktiskt vara ett djur.
Eller är det så att kulturellt är djuret sett som något mindre värt? Nej, så verkar inte heller vara fallet: En studie 2013 av Regents University & Cape Fear Community College kom fram till att om man frågade folk om en hypotetisk händelse där de var tvungna att väja: Rädda sitt husdjur eller en ”turist”. Så många som 40% skulle välja sitt husdjur.
Hittade en intressant tråd på Quora.com i frågan, där vissa inlägg uppriktigt förvånade mig. Kanske inte förvånar dig?
En skrev iallafall:
De enda som skulle bli upprörda vid jämförelsen är de som tvingas känna sig skyldiga när/om de inser att de grundläggande principerna om ömsesidig kärlek och respekt är samma – trots allt.
Ett annat citat:
Självklart vill inte många ha ’sitt barn’ jämfört med en hund. Jag antar att de flesta av dessa personer inte kan så mycket om hundar.
Att jämföra hund och barnuppfostran kan leda till konflikt med vissa, och till trevliga samtal med andra.
Kan det vara så? Att det är bristande (djupare) kunskap om djur, som gör att man inte vill dra parallellen? Man kan ha haft djur i många år, utan att ha djupare kunskap om dem och dess behov. Vissa i tråden lämnar exempelvis sin hund i bilen medan de jobbar. Det känner jag inte många som skulle göra.
En säger
Jag uppfostrade mina barn att tänka för sig själva, vilket inte är något som går att applicera på hundar. […] Du uppfostrar inte hunden för att stå på egna ben, men barn bör uppfostras för att stå på egna ben.
Och varför inte? Undrar jag.
Jag vill ha en ganska självständig hund. En hund som vågar testa saker. Duppen (min unga hund) är inte speciellt självständig om han inte spårar vilda djur… Han vågar inte så mycket som jag skulle vilja, så jag försöker absolut lära honom att stå mer på egna ben.
Bästa svaret gav nog Yveline.
Är det kanske just begreppet ”träna barn” som skapar konflikten? Så om man säger ”Inlärningsteoretiskt lär sig barn och hundar på samma sätt” så är det okej, medan om man säger ”träna barn som hund” är det inte okej? För att ordet träna bär med sig kulturella antaganden?
Att träna gör man med djur och NPF-barn. Och fysiskt. ”Normala”-barn, ungdomar och vuxna behöver inte träna. Där kallas det i stället öva. För öva på saker behöver ju alla.
Är det så enkelt?
*utan att först ha fått lära sig hur man gör.
Vi behöver sluta säga att man kan träna barn som djur. Vi behöver säga att:
Inlärningsteoretiskt lär sig barn(människor) och hundar(djur) på samma sätt. Därför kan vi på humansidan låna framgångskoncept på djursidan. Och – Vice Versa.
